Jag saknar dig, jag älskar dig!

Publicerat: 2013-12-20 / 22:10:25 | Kategori: Min sorg
Det var ett tag sedan jag fick säga att jag nu gått på jullov. Känner mig både gammal och ung. Och nu när jag är hemma i mitt rum hos mamma och pappa igen för julfirande så kommer den där klumpen i magen igen. Den där jobbiga ångesten. Den där tröttheten. Tomheten. Saknaden efter min syster. Jag saknar henne! Jag saknar henne som fan och jag skulle, som jag sagt förr, göra vad som helst för att få tillbaka henne.
 
Jag funderar ofta på den där frågan, ordet med sex bokstäver och ett frågetecken efter- VARÖR? Varför blev det som det blev? 
 
Jag mår fruktansvärt dåligt över hur jag var den sista dagen jag hade med Malin. Jag hade bihålsinflammation och hade jobbat innan vi åkte för att handla julklappar, det var då den 13 december och min syster levde fortfarande. Jag var kort och tvär. Sur över att jag inte hittat några julklappar som vanligt.
- Mamma ville att vi skulle åka vägen över Karlskoga och hälsa på Emma på hemvägen. Malin ville inte riktigt det och jag blev sur. Jag minns det så väl hur sur jag var. Jag satte mig i baksätet och var tyst hela vägen mellan Örebro och Karsloga. Vi var där en stund och min surhet gick över. Vi åkte hem och jag somnade i baksätet.
- Tänk om jag varit vaken, gått ut och kramat henne hej då. Bett om ursäkt över att jag varit på dåligt humör. Där i bilen var sista gången jag såg henne. Vi brukade smsa mycket med varandra men något fick mig upptagen på kvällen och jag skickade aldrig iväg något sms.
- Dagen efter, alltså den 14 december hittar min mamma Malin död hemma i sin lägenhet och det var där våra liv förändrades för alltid. 
 
Sanningen är att det är jobbigare än jag visar utåt. Det har varit tufft och det är forfartarande tufft för mig. Det kommer antagligen aldrig att gå över, men jag skulle vilja att det blev lättare. Förstår ni vad jag menar? Att det liksom ska bli lättare att leva med allting. Att jag ska få ett lugn inom mig. Jag känner inte det där lugnet. Det är upp och ner varje dag för mig. Jag är som två olika människor och jag förstår att det måste vara jobbigt för dom som umgås med mig.
 

 
Jag hade antagligen inte skrivit det här om jag kommit iväg på en lång springtur tigidare ikväll. Det är det enda som rensar mina tankar och får kroppen att kännas lättare. För just nu är jag trött. Jag är så fruktansvärt trött. Trött på att vara tung, ha ångest över att jag inte tränar, att jag ätit för mycket och att jag inte ska räcka till och inte göra rätt.
 

Till dig

Publicerat: 2013-04-30 / 23:42:18 | Kategori: Min sorg

Jag känner mig rätt ensam, olycklig och ledsen. Som att jag är ensam i hela världen. Att jag inte har någon. Någon att prata med, dela sorg och glädje. Jag vet inte vem den personen skulle vara? Just nu är träning den personen för mig. Men jag vill ha en av kött och blod med värme som kan krama mig när jag är ledsen, skratta med mig när jag är glad.

Jag antar att jag saknar något.. Känner tomhet.

Jag saknar Malin varje dag. Och varje dag blir bara tyngre. Jag trodde dagarna skulle bli lättare. Att det skulle bli lättare att andas ju längre tiden gick, men min luft börjar ta slut.. Tårarna rinner och ilskan och ångesten äter upp mig.

Jag måste vara stark. Jag måste. Men till vilken anledning? Vem ska jag vara stark för? Vad ska jag kämpa för?

Jag antar att jag vill ha en bra dag igen. Utan besvikelse, ångest, oro, tårar och ensamhet.

Jag vill så gärna ha tillbaka dig min älskade.

/ din lilla syster


Tankar, oro, ångest

Publicerat: 2013-04-06 / 22:23:47 | Kategori: Allmänt
Jag tror inte att ni som inte upplevt det vi går igenom vet vad vi pratar om. Eller jag vet det. En tid efter att Malin dog gick jag till en kurator för att prata men jag kände redan efter första gången att varför ska jag sitta här och gråta när hon inte förstår hur det känns? Hon kan inte veta vad jag går igenom och vad jag känner.. Och så känner jag än idag. Jag blir faktiskt lite förbannad över att folk säger "jag vet hur det känns" för det kan ingen annan än vi alla som någon gång mist någon vi älskade så mycket, det är bara vi som har en ängel i himlen som vet hur smärtan värker, varje dag och varje kväll.
 
Visst, jag har bättre dagar men oftast på kvällarna när jag ligger i sängen och allt är mörkt och tyst så kommer det krypandes igen. Alla frågor, all smärta och all ångest. Varför? Varför hände det oss? Varför vår familj? Vi hade tillräckligt med smärta över Malins sjukdom och ingen annan förtjänade lycka så som Malin. Jag önskar hon kunde fått ett glatt och lyckligt liv som skulle vara i mer än 25 år. Utan en sjukdom som dom flesta av oss inte förstår, som vissa aldrig kommer att förstå.
 
Förra veckan åkte jag bil själv till Mariestad och hela vägen in spelade jag låtarna som spelades och sjöngs på Malins begravning. Varför plågar jag mig med detta? Varför har jag inte tillåtit mig att sörja? Varför låter jag mig inte gråta? Så fort tårarna kommer torkar jag bort dom och tar lite ny concealer under ögonen och ny macara på ögonfransara.. Är jag så jävla svag? Så in i helvetes feg att jag inte törs förstå att min syster faktiskt är död?
 

Spegelen

Publicerat: 2013-03-08 / 18:54:01 | Kategori: Allmänt
 
 
jag stod med knytna nävar framför spegelen
och jag slog mot mig själv
jag tog en sax och skar mig över axelen
 
 
 

Julgranspynt

Publicerat: 2012-12-27 / 17:20:00 | Kategori: Allmänt
 
 
 
 
 
 
Vi hade först tänkt att inte ha någon julgran i år men sen tänkte vi att Malin nog inte skulle vilja att vi slutade med allting för att hon inte längre finns med. Jag skulle gärna vilja pyntar vår nya lilla julgran med alla olika färger på kulorna och massa glitter men i år blev det röda fina kulor och lite annat pynt. För vår ängel♥
 
Ha en fortsatt fin jul och nyår mina vänner

Publicerat: 2012-11-02 / 19:26:05 | Kategori: Allmänt
- Jag måste vara stark för din skull. ♥
 

Mina tårar slutar aldrig rinna - gud vad jag saknar dig Malin

Publicerat: 2012-10-27 / 22:19:23 | Kategori: Allmänt
Jag tänkte skriva av mig lite. Har inte mått så bra dom senaste dagarna och i mitt huvud snurrar alla tankar. Tårarna och vansinnesutbrott kommer fort. Jag har börjat tänka att det snart redan har gått ett år sedan jag såg min syster, hörde hennes röst och hennes skratt. Och att jag aldrig mer i mitt liv kommer att se henne. Hon kommer inte vara med på julafton, våra födelsedagar eller hennes egen födelsedag.
 
Tårarna forsar ner för mina kinder just i denna stund. Jag saknar henne så det gör ont. Kommer den här outhärdiga smärtan någonsin att försvinna? Värken i mitt bröst och tårarna i mina ögon? Försvinner det någongång? Kommer saknaden att lätta? Kommer tankarna att försvinna? Att jag aldrig mer kommer få prata och krama min syster.
 
Förut hittade jag Malins mobiltelefon och jag kunde inte släppa den. Jag stod och bara höll i den. Försökte lukta på den men det finns inga dofter kvar. Inte på någonting. Jag har så mycket saker kvar som var Malins men mina bilder i huvudet av henne kan ibland kännas bleka. Den känslan av Malins närhet som jag ibland kunde få när jag var som ledsnast, den har också försvunnit.
 
Jag saknar dig Malin och jag skulle kunna göra precis vad som helst för att få dig tillbaka. Jag hoppas så innerligt att jag en dag kommer få träffa dig igen♥♥♥ JAG ÄLSKAR DIG

Skrika, spotta och slå med armarna - ilska

Publicerat: 2012-09-24 / 21:45:00 | Kategori: Allmänt
Jag har en sån ilska inom mig som snart behöver få brista. Jag vill skrika, spotta och slå armarna i stengolvet. VARFÖR?! Varför i helvete tog döden min syster? Varför göra slut på hennes ynka 25 åriga liv? Och varför gav vissa av er upp med Malin? Varför? Jag skulle gärna vilja veta varför. För jag vet att ni har skuldkänslor. Ni sa upp vänskapen med henne för att ni antagligen inte förstod hennes sjukdom och hennes livsstil. Jag vet inte hur många gånger Malin inte ville ha besök. Och jag vet inte hur många gånger jag ställde på henne om det. För jag kan erkänna att jag inte förstod hennes psykiska sjukdom. Men det begärde inte hon att alla skulle göra heller. Jag förstod inte min systers sjukdom men jag kunde acceptera den. Men endel gav upp, sa upp vänskapen och nu har ni dåligt samvete. Jag kan hårt säga såhär: Det får ni gärna leva med.
 

Jag drar inte alla över samma kant.

Min vackra syster

Publicerat: 2012-08-24 / 17:12:31 | Kategori: Allmänt
Min vackra syster som gick bort i december 2011 ;( Det går inte en dag då det inte värker i hjärtat av sorg och saknad♥
 
Som en ängel liggandes i gräset
 
 
 

1e juni 2012 - tattoo

Publicerat: 2012-06-01 / 22:24:24 | Kategori: Allmänt

För alltid <3


5e maj 2012 - tomhet

Publicerat: 2012-05-05 / 18:06:18 | Kategori: Allmänt

Ni ser bara min utsida. Ingen vet hur min insida ser ut.


Jag saknar dig <3

Publicerat: 2012-04-20 / 17:46:15 | Kategori: Allmänt
Jag har inte gråtit på flera veckor. Nu när jag sitter ensam hemma kommer tårarna. Jag saknar dig Malin, nåt fruktansvärt mycket.

För mig är nätterna jobbigare än dagarna nu. Jag har börjat drömt mycket om Malin. Att hon försvinner och att jag gör ALLT för att hitta henne igen. Men i varje slut av drömmarna ser jag bara Malin försvinna längre bort. Det sjukaste var för några veckor sedan när jag drömde en dröm och vaknade och natten därpå fortsatte drömmen på samma ställe. Ändå hittar jag aldrig Malin. Jag får aldrig tala om dom där tre orden en sista gång.




Malin Max

Publicerat: 2012-01-06 / 00:18:28 | Kategori: Allmänt
1986-06-07 - 2011-12-14 , 25 år gammal somnade du in hemma i din lägenhet. Din kropp orkade inte med alla dina mediciner längre och organen sa ifrån. Det är så overkligt. Kommer vi någonsin att förstå? Du var sjuk min älskade syster, men du kämpade, du kämpade i 25 år. Dom senaste åren var dom svåraste för dig och du ville inte leva, det vet vi. Men du kämpade vidare och jag är så stolt över dig. På något sätt är det en lättnad för mig att veta att det var din kropp som gav upp och inte Du Malin. Jag längtar tills den dagen då vi möts igen, för jag saknar dig. Vi alla saknar dig. Sov i ro min älskade syster, vår älskade Malin. Finn den frid du inte hade här på jorden. ♥

Vi har inte fått några svar på obduktionen än, men jag vet att Malin inte tog sitt liv. Det fanns inget brev eller något annat tecken på självmord. Så alla ni som "tror" ni vet vad som hände vår Malin kan sluta snacka och ta reda på fakta. Det gör mig så ont att få höra rykten. Tack till er ALLA som skickat blommor, hälsningar, och hälsat på- visat att ni finns. ♥♥♥


Kom tillbaka till oss, älskade dotter, älskade syster.

Publicerat: 2011-12-16 / 19:28:13 | Kategori: Allmänt

Älskade älskade syster. Kom tillbaka till oss. Snälla, jag vill vakna upp ur den här mardrömmen. Snälla älskade Malin. Vi klarar oss inte utan dig. Din lillasyster behöver dig <3

För alltid i mina tankar älskade syster <3



RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se - allt om bloggdesign!
PokerCasinoBonus