Tankar, oro, ångest

Publicerat: 2013-04-06 / 22:23:47 | Kategori: Allmänt
Jag tror inte att ni som inte upplevt det vi går igenom vet vad vi pratar om. Eller jag vet det. En tid efter att Malin dog gick jag till en kurator för att prata men jag kände redan efter första gången att varför ska jag sitta här och gråta när hon inte förstår hur det känns? Hon kan inte veta vad jag går igenom och vad jag känner.. Och så känner jag än idag. Jag blir faktiskt lite förbannad över att folk säger "jag vet hur det känns" för det kan ingen annan än vi alla som någon gång mist någon vi älskade så mycket, det är bara vi som har en ängel i himlen som vet hur smärtan värker, varje dag och varje kväll.
 
Visst, jag har bättre dagar men oftast på kvällarna när jag ligger i sängen och allt är mörkt och tyst så kommer det krypandes igen. Alla frågor, all smärta och all ångest. Varför? Varför hände det oss? Varför vår familj? Vi hade tillräckligt med smärta över Malins sjukdom och ingen annan förtjänade lycka så som Malin. Jag önskar hon kunde fått ett glatt och lyckligt liv som skulle vara i mer än 25 år. Utan en sjukdom som dom flesta av oss inte förstår, som vissa aldrig kommer att förstå.
 
Förra veckan åkte jag bil själv till Mariestad och hela vägen in spelade jag låtarna som spelades och sjöngs på Malins begravning. Varför plågar jag mig med detta? Varför har jag inte tillåtit mig att sörja? Varför låter jag mig inte gråta? Så fort tårarna kommer torkar jag bort dom och tar lite ny concealer under ögonen och ny macara på ögonfransara.. Är jag så jävla svag? Så in i helvetes feg att jag inte törs förstå att min syster faktiskt är död?
 

Kommentarer
Wiilow [Foto Tankar Känslor] | 2013-04-12 / 02:54:46 | http://wiilow.blogg.se

Det du skrev förklarar så mkt och många känner igen, fast på olika sätt.
Malin är borta..men ändå nära dig.
Tänk framåt Lisa. Din syster vill att du ska göra det...jag är övertygad om det!

erika | 2013-04-22 / 00:14:55 | http://www.erikajoyisabella.blogg.se

Nu börjar jag med den meningen du inte tycker om. Jag vet hur det känns, de senaste tre åren har jag förlorat 9 familjemedlemmar och närstående varav en var hunden. Att så månnga som nio st bara försvann, gör det väldigt snurrigt i mitt huvud och jag har heller inte riktigt sörjt. Till och med mot slutet när vi fick dödsbesked hörde jag mig själv skratta till?
Jag förstod inget, det var helt ofattbart och är fortfarande. Dem är alla borta, samtidigt?! Dessutom lever min mamma på lånad tid.

Varför sörjer vi inte då? Jag tror att vi vill försöka vara starka och jag tror att om nån skulle gå bort som står dig nära skulle de vara Malin dö grät hos, precis som jag skulle gråta med en av mina. Men nu är dem borta och vi håller allt inom oss =/

Stora styrke kramar till dig vart fall!
Och jag hoppas du ändå försöker leva i nuet, det vill din syster.
Kram <3

erika | 2013-04-22 / 13:00:25 | http://www.erikajoyisabella.blogg.se

Jag tror inte vi gör rätt absolut inte, för vi mår ju inte bra alltid, vi är ju ledsna osv. Ja men visst, man är aldrig ensam om hemska saker. Det viktiga är att när man stöter på någon att ge en liten uppiggande kram : )
Det tycker jag, även om jag inte vet vem du är.

Tack så mycket.
Kramen

siri | 2013-06-07 / 15:37:52 | http://sirilind.blogg.se

"Jag vet hur det är". Ingen kan säga det förutom de som också mist en familjemedlem MEN vad du inte får glömma är att folk kan faktiskt säga "jag vet hur det känns". Dom kanske inte vet hur det är att förlora en syster, men dom vet vad ångest, sorg, rädsla, oro och ledsamhet är. T.ex. jag, jag vet vad ångest är då jag lider av depressioner, där är vi lika. Klart jag aldrig kommer förstå hur det är att förlora en familjemedlem såvida det inte händer men du kommer heller aldrig veta hur det är att leva med bipolär sjukdom typ 2. Men vi har något gemensamt, smärtan, så lite lika är man ändå. Och psykologer eller kuratorer, det är inte meningen att dom ska veta hur det är. Det är meningen att dom ska behandla oss, minska smärtan. Lite dumt av henne att säga så men hon menar nog inget illa, hon kanske tänkte själv hur hemskt det vore. Att ta hjälp är bra om du känner att du behöver det. Kram


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se - allt om bloggdesign!
PokerCasinoBonus